12.11.15

| min familj |

Jag är mamma & Christian är pappa.
Det är så sjukt ofattbart att inte ens när jag ser orden så kan jag fatta att det är sant.

Jag kan inte beskriva hur dagarna innan vi hämtade Elliot riktigt var, vi var så jetlaggade (och är till viss del fortfarande) sjuka och känslorna var liksom "all over the place".
När tisdagen äntligen kom och det var dags att hämta honom, började det med att vi så klart glömde alla presenter på hotellet och fick åka tillbaka, trots att påsen stod typ på dörren. Alltså, vad är det med oss?

Väl på barnhemmet mötte Claire (typ föreståndaren?) oss och vi satte oss med henne och tolken och gick genom alla papper, rapporter, saker Elliot har gjort (typ dog) och så fick vi hans pass (typ dog igen). Elliot låg och sov middag men efter en timme ungefär vaknade han och då var det dags att hämta honom.

Alltså den känslan att se honom på riktigt.
Han tittade lite blygt på oss och sen (med lite hjälp av nannysarna) gick han till mig och kröp upp i min famn. Det kändes som mitt hjärta skulle sprängas, tårarna rann och han klamrade sig fast.
Vi var kvar på barnhemmet i någon timme, han var väldigt ledsen och rädd, men satt som klistrad på mig. Däremot var det svårare med Christian, han är ju inte speciellt van vid killar och det märktes. Så fort C kom i närheten så tittade han bort och blundade. 

När vi kom till hotellet så satt han fortfarande som klistrad vid mig (alltså den krampen) och ville inte äta eller dricka något. Klockan 19:00 somnade han och sen sov han hela natten. Det gjorde inte jag däremot, kl 00 vaknade jag och kunde inte somna om. Hade tusen tankar som snurrade runt huvudet.

      En av de första bilderna på oss tre

Nu har vi haft Elliot hos oss i två dagar och vi kunde inte vara lyckligare ❤️
Det är fortfarande en stor omställning för oss alla, E är periodvis lite rädd för Christian, men man märker att han håller på att tina upp, sakta men säkert. Han är underbar, så gullig, snäll, rolig och gosig.

Dagarna går superfort, vi har varit ute på promenader, badat i poolen, lekt på rummet & imorgon ska vi till en park i närheten av hotellet.
          Världens sötaste nuffis 

Vi börjar få ganska mycket hemlängtan men det är nog tur att vi inte ska hem än på ett tag, det är eh... lite kvar att göra.
                    Vår hall just nu 

4 kommentarer:

Sarah sa...

Alltså vad häftigt. Så roligt att få läsa och vad "med" lite. Har tårar i ögonen. Det e ju så fint. Hade gärna läst mer och sett mer bilder! Kram Sarah K

Helene sa...

Fantastisk som du beskriver allt!! Är så glad du delar med av era upplevelser. Denna LYCKA!!! Ni har världens finaste son!!! Ni är fantastiska!!! Som ni kämpat, vilken "belöning".... !! Puss på er <3 <3 <3

Angelica Dahlin sa...

Åh va härligt! Så glad för er skull! Äntligen! och vilken fin liten familj ni är! :) Ha det super nu!

Lenblom sa...

Tack snälla för att du tar dig tid att dela detta med oss. Vilken lycka! Kram till er alla tre.